Vilken härlig dag!!!!:D

Göta Älv i eftermiddagssolen:)

Frukost

Glädje:)

Pappa körde mig till tågstationen, vi tog bilen för jag inte skulle bli blöt då regnet duggade lite nätt och jämt. Kom på tåget i beräknad tid 12. 08 och valde med omsorg ut en bekväm plats åt mig och så rullade det iväg. Jag trivdes gott när jag svischade förbi all vårgrönska, riktigt stornjöt och kände verkligen att jag kunde ta in det. Då jag plågats av mkt skräck i hjärnan så har mina upplevelser gärna stannat i ögonen, jag har inte vågat släppa ner dem i hjärtat pga av allt kaos i skallen. Men nu känns det inte längre så och det fick jag känna idag. Tåget fortsatte och var snart i Göteborg. Där stod även solen klar på himmelen vilket verkligen fick mig att trivas. Tog ett par cheeseburgare på donken och strosade runt en sväng i folkvimlet. Sen blev det spårvagnsåkning för hela slanten. Först en sväng med 5an sen 10an och 1an. På 1an inträffade det dock en ngt störande sak. Det klev på ngra skolungdomar, troligtvis från nåt estetprogram som väsnades och stojade så musiken i min MP blev till ett susande grummel i huvudet. Eftersom skratten och det höga pratet var så äckligt tillgjort och falskt riktigt skar det i öronen. Och inte nog med det- de satt kvar nästan till ändhållplatsen innan de bytte spårvagn som skönt var. Sånt kan jag verkligen verkligen reta mig på!!!! När folk, iof oftast ungdomar, men iaf det där att testa gränser för och se hur folk reagerar för sakens egen skull kan jag känna att det bara blir fult och hänsynslöst. Inte ett dugg vackert eller konstnärligt. Men vfr sa du inte åt dem kanske man undrar? Ja, att jag inte gjorde det var helt enkelt att jag inte vågade, jag vågade inte ta risken att få ngt tillbaka som jag skulle kunna bli och lida av ngt som skulle kunna skada min dag. Jag var iof lite rädd om mig, denna första resa ner till Götet sen flytten. På nerresan efter att spårvagnen vänt så var jag både arg och tjurig för att jag varit så himla feg och bannade mig själv för att jag satt mig på den turen och inte klivit av i stan och tagit en annan-då skulle jag ju sluppit allt det här!!! Det förde iallafall med sig ngt gott-jag tog ett bra beslut! Jag kan inte gå kuvad genom livet för att skydda mig från allt som skulle kunna kännas obehagligt eller som för med sig smärta, jag kan inte gå med händerna lindade om huvudet för att vara säker-dels för att man aldrig blir helt säker och dels för att smärta ingår i livet och sånt måste man kunna ta. Min ånger förbyttes snabbt till iver och förundran när en kvinna jag kände igen klev på. För det var faktiskt ingen mindre än Agneta, Mias mamma! Otroligt, detta var ju som sagt min första tut ner till Götet sen jag kom hit och hoppsan!!!! Fick naturligtvis gå fram och hälsa så det blev ett par trevliga minuter innan hon skulle med nästa tur. Promenerade fylld av glädje och liv genom ett grönområde innan jag tog min sista tur med 5ans spårvagn som gick över vackra Älvsborgsbron i eftermiddagssolen. Som fick bli ett fint avslut på en väldigt fin Göteborgsresa PUSS och KRAM en rätt nöjd Frida:)

Passade även på att fånga denna fina bild-havsstad som det är

Spårvagnåkarn:P