Min Helg vecka 19

Var faktiskt kanon!!!!

Det började med Göteborgsvarvet igår och fortsatte sedan med en underbar kväll hemma hos Jennys pojkvän Jimmy i Säve. Där åt vi som vanligt av Jimmys mors underbart goda mat för att senare titta på Eurovision.

Måste erkänna att jag blev lite besviken över utgången, alltså Sverige på 21a plats, hallå!!!???

Var har våra röster och jurypoäng tagit vägen! Vi måste nog börja lära oss vad Europa vill ha istället för att bara skicka det vi tycker är bra!!!! Detta var riiktigt uselt faktiskt.

Norge var, trots att jag retat mig på det, en oerhört värdig vinnare, det är ju en riktigt bra låt som man kommer ihåg. Fast jag måste även tillägga att vissa partier i melodin var sjukt likt en gammal svensk psalm vid namn "Tack Oh Liv"

Denna söndag började dock sent. Väcktes vid 2 av att morsan bånka på dörrn. Hade planerat att åka iväg till Filadelfiakyrkans årliga sommarfest vid Jämnesjön.

Men eftersom det bara va en timma kvar tills den började och eftersom att jag inte bestämt skjuts med nån så gav jag upp den iden. Men endast tills Britt ringde och undrade om jag skulle vilja åka med henne och Stig dit, de stod precis i startgroparna. Så jag rusade upp och slängde på mig lite kläder samt borstade av tänderna och for iväg.

Det var oerhört mysigt att komma dit, då det var 10 år sen jag var där senast. Då var jag 13 år, innan Borlängetiden, med allt den inneburit.

Eftersom jag åkte med Britt dit så var jag på plats en stund tidigare än det började. Britt förberedde fikat som hon hade ansvar för så jag satt i bänkarna i samlingsrummet. Det var mysigt och skönt att sitta där. Hade sällskap av pastor Hans samt Frida Luiga och Marika H som repade lite inför mötet. Det var, trots att jag fortfarnade kände mig mosig i huvudet efter mitt snabba uppvaknande, så var det ändå härligt. Solen strålade in genom fönsterna och himlen var blå.

Men strax innan resten av församlingen kom in så började jag känna en konstig sorg inombords. Massa olika minnen och tankar från tragiska saker jag upplevt i Borlänge började exponera sig som på en filmrulle. Bilderna bara vällde upp och ord efter ord slog i mig. Det var minnen då jag befann mig i mitt livs värsta kris, då jag bla fick för mig att hoppa från en bro i Borlänge. Minnen av skräckkänslor för döden, misshandel, misär och förtvivlan. Tunga minnen med andra ord. Och frågor som Varför gjorde jag inte så eller så dök upp? Det blev så verkligt och konkret för mig att det kändes nästan som att det hade hänt för baara nån liten stunds sen, trot att det snart gått hela 5 år. Kände mig riktigt lessen en stund men så gick det snabbt över då jag istället rycktes med i Fridas och Marikas drama.

Sen blev det tipspromenad och fika.

Känner mig trots att jag varit väldigt trött och slö, väoldigt nöjd med min fiiiina helg!!!!

Kram Frida