Frida som försvann

Inatt hade jag en lång dröm. Jag drömde att jag,Bonde söker fru-Magnus och Emma va på ett ställe och jag konkurrenade om att bli vald av Magnus. Ibörjan gick det bra att umgås med dem, jag blev tagen på allvar, skötte mig som man ska och var som vem som helst. Men plötsligt så försvann mitt skötsamma jag och jag började jag glida ur spår, bli flamsig och liten. Förstörde en massa saker och frossade onyttigheter, bara vräkte i mig. När Magnus och Emma upptäckte att den skötsamma Frida hade försvunnit så blev de arga och ville inte ha med mig att göra. Vi befann ossplötsligt på ett smutsigt fartyg i ett jättelortigt vattendrag och de uteslöt mig. Jag hade i drömmen troligen inte ännu upptäckt att mitt skötsamma jag var borta innan jag nu förstod att det va det pga den de andras förändrade attityd. Och det gav mig ett hårt slag av sorg i bröstet. Det var som att et skötsasmma hade kastats eller kastat sig själv över bord på fartyget, hon var bara borta. Jag grät och grät, sörjde den människa, den del av mitt jag som försvunnit och jag kunde inte förstå på nåt sät var hon va nånstans heller men misstänkte att hon hade druknat. Kunde inte sluta gråta och grät och grät. Jag försökte förklara för Emma o Magnus att det inte var för att ja inte blev vald av honom som jag var lessen utan för att jag inte visste var den ordentliga Frida var nånstans. Att hon bara var borta och där stod jag med det som fanns kvar av mig o kunde inget göra. Men de hade bestämt sig för att jag var inte tillräcklig, för liten, och jag grät och grät. När inte tårarna ville ta slut så kom det vårdare som ville ta mig till psyket så att jag kunde få va där istälet. Jag gick med på det, kände att var det nåt ja behövde så var det psyket. Men eftersom jag var såpass gammal och passerat 18 så blev det såklart en avd på Vuxenpsyk vilket oxå var en sorg, jag ville hellre till Bup. Men för att den biologiska åldern var som den va så blev det inte så. Det var en märklig känsla, ja visste att ja var för liten för Vuxenpsyk i mitt inre men min ålder en annan. Innan drömmen slutade var ja på psyk där ja träffade andra patienter som såg mina armar, som i drömmen var djupt sårade o jag fick frågan av en patient faall jag kunde använda armarna ändå. Men sen kom faktiskt mamma o började ställa allt till rätta o de va skönt.