avstängd

Tog en promenad ner till Tunabyggen i eftermiddags, för att hämta information om uppsägning av min lägenhet. Efter det planerade jag att fortsätta ner till efs för att äntligen få komma till det underbara snickeriet. På vägen sken solen och ljuset bildade ränder mellan skuggorna på det skimrande snötäcket. Luften var kall och bitande och himlen ljusblå. Men när jag reflekterade över detta så upptäckte jag att jag inte kände vare sig nån glädje eller lycka över det jag såg. Det var bara grått och tugnt och tråkit. Jobbigt att gå. Orkade knappt vänta tills det var över och jag kunde komma fram. "Snickeriet" som mest bestod av verktyg man skulle ta med sig själv blev en stor besvikelse det oxå. De som var där tillverkade fioler och nyckelharpor och de var snälla. Jag fick en liten dalahäst att tälja på. Men efter en stund sket jag i det, orkade bara inte med och gick hem. Sen ringde mamma och undrade hur det var med mig, och jag berättade hur tråkigt allt var. Det blev lite godis och dricka på Willys. Har tillåtit mig själv att inte ha en massa måsten ikväll, det mesta är redan gjort, städade igår. Känner verkligen för att bara sitta och ha det skönt i lugn och ro just nu. Och det ska jag ha. <3