En kram till Alexandra<3

Idag har jag varit på mitt sista besök på socialförvaltningen i Borlänge. Det var bra. Jag sa va jag tyckte och kände, fick prata ut. Alexandra lyssnade och försökte komplettera för mig vad jag kände och försökte förklara och bolla mina tankar. Men det behövdes inte, för mina tankar och upplevelser är mina, och de behöver inte hon hålla på och ursäkte, möjligtvis beklaga. När vi hade diskuterat och pratat avslutade vi mötet i vanlig ordning med att hon följde mej ner till dörren för att ta i hand och säga hejdå. Även fast jag tyckt att vissa saker runt mitt fall varit felaktiga och orättvisa så tycker jag faktiskt om Alexandra. Hon står kvar på jorden med en mildhet, godhet och till och med en ängels tålamod när det gäller att orka med. Är verkligen inte den där skrikiga typen med kort stubin som tjafsar och skriker, nej hon lyssnar in och orkar med-precis som "de där" ska göra, men som man oxå faktiskt får uppskatta för att de oxå är människor. Ja iaf, vi gick ut. Stämningen var, trots den gått lite stelt och missnöjt i rummet, på nåt vis förlåtande och kärleksfull. Och så skulle vi säga Hejdå. Alexandra sträckte ut handen för att säga hejdå och lyckönska mig i framtiden. Då tog jag steget och kramade om henne. Och det var bara så bra. Jag får det hela som en Guds välsignelse att jag fick ett privilegium som hon.